Läsning kan ge paddnacke

Föreningen Sveriges bibliotekarier går nu ut med en gemensam varning till landets bokälskare.
– De riskerar att dra på sig allvarliga nackskador om de fortsätter läsa, säger Arild Bernhagen, generalsekreterare i föreningen.

Att sitta och titta ner i en bok motsvarar ett tryck på nacken med 30 kg, dvs samma sak som om två medelstora hundar satt på ditt huvud. Denna höga belastning gör att nacken kan ta allvarlig skada och för de som börjar läsa i tidig ålder kommer smärtorna som ett brev på posten i medelåldern.

Föreningen har tagit fram ett informationsblad som kostnadsfritt kommer att delas ut på landets bibliotek. Skriften förklarar på ett enkelt och överskådligt sätt vilka risker som finns och hur man vänjer sig av med att läsa böcker.
– Vi har även skrivit samarbetsavtal med flera bokklubbar som kommer att distribuera vårt faktablad till sina medlemmar, säger Bernhagen. Vi kommer att agera kraftfullt – vi vill inte vara en bidragande orsak till en ny folksjukdom, fortsätter hon.

Man har länge trott att läsning är positivt, men nya rön visar alltså att det är mycket skadligt – åtminstone på lång sikt. Men det finns en lösning som enligt bibliotekarieföreningen fungerar mycket bra.
– Håll boken rakt framför ansiktet. Då behöver du inte titta neråt, vilket gör att risken för skador minskar betydligt, förklarar Bernhagen.

Begreppet paddnacke kommer ursprungligen från engelskans i-pad, en appleproducerad läsplatta som blev omåttligt populär när den lanserades på 2010-talet. Många satt med plattan i knät vilket ledde till en onaturlig position för nacken. I förlängningen ledde detta till svåra smärtor och begreppet paddnacke var fött.

Fackligt medlemskap skäl för uppsägning

Avhoppen från de fackliga organisationerna sker nu i ett rasande tempo. Detta sedan domen i det så kallade Ljungsbro-målet offentliggjordes på torsdagen. Kortfattat innebär domen att medlemskap i en facklig organisation nu är ett tillräckligt starkt skäl för arbetsgivare att avsluta en anställning.

Det har sedan länge diskuterats om engagemang i facket kan klassas som en illojal åtgärd gentemot arbetsgivaren. Nu står det alltså klart att så är fallet. Det har även diskuterats huruvida arbetsmarknaden verkligen mår bra av att bestå av två motpoler som har som främsta uppgift att motarbeta varandra. Domen får med stor sannolikhet till följd att stora organisationer som IF Metall, LO och Unionen helt förpassas till historien.
– Om medelemskap hos oss blir ett skäl för uppsägning, ja då har jag svårt att se att vi finns kvar som en aktör på arbetsmarknaden om några år, säger en anonym företrädare för ett av LO-facken.

Arbetsgivarorganisationerna har länge hävdat att fackliga organisationer är ett arv från forntiden och möjligtvis fyllde en funktion för 100 år sedan då vi hade tre semesterdagar per år och jobbade sju dagar i veckan.
– På en modern arbetsmarknad finns inget behov av fackliga organisationer. Det blir en börda som försvårar effektivisering och maximalt utnyttjande av produktionsenheterna, säger Erkki Lindgren, vd på ett medelstort industriföretag i Bromölla.

Alla är dock rörande överens om att facket har gjort mycket gott genom åren. Att det fanns en tid då de faktiskt kämpade för de svaga.
– De har varit viktiga för samhällsutvecklingen, det kan jag inte sticka under stolen med, säger Erkki. Men det senaste decennierna har de visat sig göra mer skada än nytta både för sina medlemmar, och kanske framförallt för arbetsgivarna. Det höga positionerna inom de stora branschfacken besätts av maniska paragrafryttare som inget annat vill än att göra den hand som föder dem illa. Dessutom har alla skandaler där fackpampar förlustat sig på medlemmarnas pengar gjort att förtroendet numera är helt kört i botten, säger Lindgren.

– Facket är ett slag i luften, ett spel för gallerierna helt enkelt. Det är dags för dessa organisationer att vakna upp ur sin hundraåriga dvala och inse att tiden har sprungit förbi dem, säger Erkki Lindgren upprört.

Från fackligt håll är tonen uppgiven.
– Vi har i åratal försökt sätta käppar i hjulet för arbetsgivarsidan men nu verkar det alltså som att det är slut med det säger en facklig ombudsman. Det är en era  som har kommit till sitt slut. Vi har varit en maktfaktor i samhället i 100 år med förgreningar långt upp i regeringen. Det känns väldigt trist att det det ska behöva sluta såhär, fortsätter han.

Ny myndighet ska granska journalister

I dag presenterades kandidaterna till årets upplaga av Stora Journalistpriset och i kategorin ”Årets avslöjande” är bland annat Uppdrag Granskning och Expressen/Researchgruppen nominerade. I samband med att nomineringarna presenterades meddelade regeringen Löven att en ny myndighet med uppdrag att granska granskande journalister ska bildas under mandatperioden.

I pressmeddelandet kan vi bland annat läsa att ”Granskande journalister är lite av vår tids häxjägare” och ”Baserat på ett tips från någon gräver de ofta ensidigt fram bevis som ska styrka en på förhand bestämt tes”.

Journalisternas arbetsmetoder har ofta kritiserats och nu kommer alltså en motreaktion från statligt håll. Vad myndigheten kommer att heta är fortfarande höjt i dunkel, men det har bland annat talats om Objektivitetsombudsmannen. Mer information om den nya myndigheten kommer att lämnas vid en presskonferens senare i eftermiddag.

De första reaktionerna från Journalistförbundet är kraftiga och kritiska. Ingen av representanterna vi talat med vill dock uttala sig innan regeringens presskonferens.

FAKTA: Grävande journalistik

Granskande eller grävande journalistik har länge haft ett stort underhållningsvärde och tittarsiffrorna för program som Striptease, Uppdrag granskning och Kalla fakta har varit mycket höga. I jakt på allt smaskigare avslöjanden har metoderna blivit allt mer spektakulära. Mediaovana mellanchefer pressas av skjutjärnsjournalister och får en kamera och en mikrofon uppkörda i ansiktet. Minsta tvekan eller osäkerhet tolkas som att de ljuger och slutsatser dras ofta med väldigt tunt beslutunderlag. Så kallad ”kreativ klippning” har vid flera tillfällen används och relevanta delar i de anklagades försvarstal har helt utelämnats.

Den senaste tiden har dock opinionen svängt och kritiken från framför allt allmänheten har varit stor. Verbet ”Janne-Josefsson-granska” har fått stor spridning och har ungefär innebörden ”att dissa någon utan att ha tillräckligt på fötterna”.

Opinionsundersökning ersätter riksdagsval

Det svenska valinstitutet har nu summerat kostnaderna för supervalåret 2014. Utgifterna från samtliga valdistrikt landade på svindlande 2,6 miljarder kr. Mycket talar nu för att valet 2014 blir det sista, åtminstone i nuvarande form.

Det mest sannolika scenariot är att nästa val d.v.s. riksdagsvalet 2018 kommer att avgöras genom en omfattande opinionsundersökning. För att opinionsundersökningen ska bli så tillförlitlig som möjligt kommer den att genomföras av en statlig myndighet, troligtvis valmyndigheten. Undersökningen kommer genomföras via telefon och underlaget kommer motsvara ett tvärsnitt av befolkningen vad gäller kön, ålder, religion och etnicitet. Givetvis kommer även regionala hänsyner att tas.

Platserna i riksdagen kommer att fördelas proportionellt utefter valresultatet precis som idag. Personvalssystemet, där du själv kan kryssa för den kandidat du vill stödja, kommer dock att försvinna. Även den så kallade fyraprocentsspärren som idag finns för Sveriges riksdag kommer med stor sannolikhet att förändras. Det har talats om en ny, motsvarande spärr på 2 procent av rösterna.

Det allra största skillnaden blir att vi inte längre kommer att ha val till kommunfullmäktige och landstings-/regionfullmäktige. Även här kommer platserna att fördelas efter valresultatet i den nationella opinionsundersökningen. Det parti eller koalition som får majoritet, kommer således att bilda regering, samt styra i samtliga regioner/landsting och kommuner.

Hur många telefonintervjuer som ska genomföras för att nå ett säkert och tillförlitligt valresultat är ännu inte fastställt, men prognoserna talar om åtskilliga tusen. Trots detta beräknas kostnaderna uppgå till ca 15% av de som uppstår vid ett ordinarie val.

Huruvida valet till Europaparlamentet kan komma att avgöras enligt samma princip är dock fortfarande höjt i dunkel. För närvarande stödjer endast en minoritet av EU:s länder ett liknande upplägg, men förhoppningen är att den svenska modellen ska slå igenom även där, efter att den testats i skarpt läge under riksdagsvalet 2018.

Utredning kring efterhandsröstning

Att förtidsrösta blir allt mer populärt, av naturliga skäl. Att passa en tid, en speciell dag passar inte speciellt många människor. Men de flesta har möjlighet att gå och rösta någon gång under de veckor som förtidsröstningen pågår.

Vid valet till Europaparlamentet 2014 låg valdeltagandet på omkring 51%, vilket kan jämföras med valdeltagandet i riksdagsvalet som brukar ligga på omkring 80%.

Som ett motmedel mot det låga valdeltagandet har en utredning tillsatts som kommer att titta möjligheterna att införa så kallad efterhandsröstning. Systemet har testats inofficiellt i ett antal prov- och skolval runt om i Europa, men expertisen är fortfarande oenig om huruvida det är bra eller dåligt. I en rundfrågning bland några av experterna är det vanligaste motargumentet att efterhandsröstning är tveksamt ur demokratisynvinkel.

Systemet innebär kortfattat att man kan vänta med att rösta till efter den officiella valdagen och på så sätt lägga sin röst på det block eller det parti som man tycker fick för lite röster eller inflytande efter att det preliminära valresultatet stod klart.

– Det finns uppenbara fördelar med det här systemet, säger en av utredarna. Det blir till exempel ett utmärkt skyddsnät för partierna som balanserar runt 4-procentsspärren.
– Låt oss säga att ett parti får 3,9 procent och på så vis hamnar utanför riksdagen, då kan de i eftervalrörelsen, med kirurgisk precision jaga exakt det antal röster som de vet behövs för att ta klivet över spärren, fortsätter hen.

Utredarna sticker dock inte under stol med att det också finns nackdelar med att införa systemet som innebär att man kan rösta i efterhand.
– Det idealiska är givetvis om så många som möjligt röstar i förtid eller på valdagen. I idealfallet skulle vi gärna se att en liten grupp på omkring fem procent av väljarkollektivet utnyttjade sin rätt att efterhandsrösta. Om 50 procent av väljarna skulle välja att rösta i efterhand tappar systemet mycket av sina poänger. Men det finns, enligt utredarna, vägar att hantera den problematiken.

Bland folket på gatan är reaktionerna försiktigt positiva.
– Varför ska inte resultatet från den första räkningen kunna ligga till grund för hur jag röstar? Jag tycker det låter som ett bra förslag, säger en kvinna till oss som dock inte vill framträda med namn och bild på grund av rädsla för repressalier från sin arbetsgivare.